du var hela min värld.

Det enda som spelas just nu är "du var mitt allt".. så sjukt skön.

Jaha ígår blev de utgång.. de va roligt, ljög så jag nästan trodde mig själv och vakterna gjorde det definitiv.. haha!

allt känns bara så konstigt (?) jag är trött på det här. nånstans vill jag ge upp och bara gå vidare.. men andra halvan vill vara kvar. Det är så mycket just nu, med allt.. jag vet inte om jag är redo igen.
om jag kan ta steget, efter 7 månader som jag aldrig upplevt tidigare i mitt liv, och jag har aldrig lärt mig så mycket.. jag har kunnat stå på mina egna ben för första gången sen jag var 14 år. Alltså har jag mer eller mindra stått på "kryckor" senaste 4 åren.. vilket va jäävligt jobbigt i början men jag tog mig ur det.. jag är rädd för allt det där.. tro det eller ej, men jag säger det..
Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för, att släppa saker och ting.. visst, de behöver man kanske inte göra men jag vet själv hur jag skulle reagera..

Igår svalde jag min stolthet och bad om ursäkt.. och för första gången menar jag det, jag har insett vad jag gjort.. jag var ett as men jag hoppas du kan förlåta mig! men jag tror aldrig du kan det även om du säger det men men.. huvudsaken är att jag gjort det!

Nu ska jag ut o gå med robban..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback